Anna Maria Thelott, född 1683, död 1710, var en svensk konstnär. Thelott var en av de första självförsörjande och professionella kvinnliga konstnärerna i Skandinavien. Anna Maria Thelott var dotter till instrumentmakaren och konstnären Philip Jacob Thelott d.ä., som ursprungligen kom från Schweiz, och syster till konstnären Philip Jacob Thelott d.y. Hon arbetade redan som barn sin med far och sina bröder i arbetet med att illustrera Olof Rudbeck d.ä.:s "Campus Elysii" och "Atlantica", och bidrog snart till hushållets försörjning genom att ensam utföra olika konstnärliga arbeten mot betalning, vilket gjorde henne till landets troligen första kvinnliga yrkeskonstnär. Familjen bodde ursprungligen i Uppsala, men flyttade år 1702 till Stockholm efter den stora stadsbranden då en stor del av Uppsala brann ned. Thelott var en mångsidig konstnär som var kunnig på en rad områden; hon utförde träsnitt och kopparstick förutom teckning och illustrationer med allegoriska och religiösa motiv, miniatyrer och bilder av djur och landskapsmålningar. Hon utförde elva träsnitt av tyska städer med tillhörande informativ text på uppdrag av Posttidningen år 1706 och anlitades för att illustrera Peringskiölds arbeten. År 1710 dog Anna Maria Thelott i Stockholm som en av många offer för den sista pesten i Sverige. På Uppsala universitetsbibliotek finns en skissbok av henne utförd 1704-1709.  Related Paintings of anna maria thelott :. | Rasputitsa | Seascape Study with Rain Cloud | Juan de Pareja a | White-Tailed Gnus (mk25) | Prometheus |
Related Artists:
Felice Ficherelli
Italian painter , b. 1603, San Gimignano, d. 1660, Firenze Firenze,Italian painter. His most original works were easel pictures, for private collectors, often of cruel and violent subjects, which he interpreted with a morbid sensuality and ambiguous tenderness. He was brought to Florence when very young by the collector Conte Alberto Bardi (d 1632), who arranged for him to study with Jacopo da Empoli and to copy works by Andrea del Sarto. Ficherelli's clear compositions and luminous drapery, which remain evident throughout his career, reflect this training. In the early 1630s he was attracted by the delicate sfumato effects of Francesco Furini and developed a style close to that of Cecco Bravo; his works of this period include the Sacrifice of Isaac (Florence, priv. col., for illustration see Gregori, 1968, p. 26) and the Martyrdom of St Agatha (priv. col., see Cantelli, fig. 338). There followed in the late 1630s Tarquin and Lucretia, which is known in several versions (e.g. Rome, Accad. N. S Luca), the theatrical Julia Receiving the Bloodstained Garments of Pompey (Genoa, priv. col., see 1986 exh. cat., pl. 1.208), an Allegory of Patience (Florence, Bigongiari priv. col., see Gregori, 1974, fig. 23) and Antiochus and Stratonica (Auckland, C.A.G.).
Diego de Carpio
painted Christ gathering his clothes after the Flagellation in 1798
Vittore Carpaccio
Italian 1455-1526 Vittore Carpaccio Locations His name is associated with the cycles of lively and festive narrative paintings that he executed for several of the Venetian scuole, or devotional confraternities. He also seems to have enjoyed a considerable reputation as a portrait painter. While evidently owing much in both these fields to his older contemporaries, Gentile and Giovanni Bellini, Carpaccio quickly evolved a readily recognizable style of his own which is marked by a taste for decorative splendour and picturesque anecdote. His altarpieces and smaller devotional works are generally less successful, particularly after about 1510, when he seems to have suffered a crisis of confidence in the face of the radical innovations of younger artists such as Giorgione and Titian.